Förlossningen och maktlöshet
Nu är det nära. Det kan tillochmed vara riktigt nära. Och visst känns det lite annorlunda nu. Ibland iaf, man börjar bli lite smånervös. Inte skräckslagen, men nervös. Sen får jag inte jaga upp mig för mycket, jag vill inte bli stressad. Jag har lärt mig att bromsa när jag är påväg att jaga upp mig, som oftast iaf :) Det är skönt. Jagar iaf inte igång någon panikkänsla som jag ofta gjorde förr.
Ibland känner jag att jag måste vara den lugna, just när det gäller förlossningen, för där är inte Dan stabil. Han pratar om den med rädsla och skräck och han blir stel som en pinne så fort han är med mig till sjukan. Han hatar sjukhus, det är det enda han pratar om när vi är där. Konstigt det där, han behöver ju bara va med, haha! Det är ju jag som ska göra det fysiska arbetet.
Han är rädd för att se mig med den smärtan utan att kunna göra någonting åt det, säger han. Maktlösheten.
Det är maktlösheten jag också är rädd för. Att jag inte vet hur det kommer kännas, hur det kommer gå eller hur det kommer gå till. Det är det som är obehagligt.
Det är min största skräck i livet, maklöshet.
Det är därför jag är livrädd för att sövas, livrädd för att dö och livrädd för sjukdomar. Mina största skräcker i livet. Man har sett under åren att dom kan drabba vem som helst, när som helst, hur som helst. Inte bara gamla männsikor. Alla.
Jag håller med Tina, jag har vart hur lugn som helst men nu börjar jag att bli nervös.. Jag vill gärna planera låååångt i förväg om och när jag ska göra nåt, men i detta fallet går ju liksom inte det.. Det kan ske närsom... Och HUR ska jag klara det, jag blir nästan mer orolig när jag försöker läsa om förlossning på olika vis :-s
I em ska vi på den där visningen på csk iaf..
Det löser sig la detta, heller hur?!? :-o
Det är naturligt att känna sig nervös, tror jag. :-)
Har ni funderat på om ni ska ta med en till person till förlossningen? Man får ju ta med en till utöver pappan. Kan ju vara skönt med ett suport till Dan oxå. Så slipper du vara den "starka" ;-)
För en sak som är säker är att han kommer känna sig maktlös och utanför. Och jag vet två killar, varav den ena är C som tyckte förlossningen var hemsk.
Hur ligger bebisarna? när bestäms det för vaginal förlossning?
Jag tror på dig gumsan! Du kommer klara förlossningen galant :-)
Det lät ju som en bra idé från Jolie, med en till med :-)
jadu linda det får lov att lösa sig! ;) så många som gjort detta så borde la vi åxå fixa det?
bra tips där jolie, men både jag och dan är överens om att vi vill göre detta ifred :) sen när jag väl ligger där kanske jag kommer ropa efter mamma men det är ju en annan femma, hehe...
ettan ligger med huvudet neråt och tvåan ligger i säte. förlossningssätt bestäms runt v36 vad jag har förstått, så vi får se :)
Det ska ju va så många andra med så jag kan väl slinka in lite diskret ja oxå. Kan ju alltid ta hand om Dan;)
Det där fixar du! Jag HATAR också att inte ha kontroll, men i den situationen sket jag blankt i det. Hann (eller hjärnan var kanske inte riktigt helt skarp) inte med att tänka på min bristande kontroll på läget. En sak som jag ville att barnmorkorna skulle göra och det var att säga till mig vad jag skulle göra och vad Kristian skulle göra. Med Elina i alla fall och det tyckte jag var bra. Hoppas allt är bra med er. Vill ju träffa er snart! Kramar!
haha mamma, du tror det ja ;)
ja emmeli, man är väl så inne i det för stunden så man hinner inte tänka så mycket. barnmorskorna är nog guld värda, dom vet vad dom gör dom! :)
hoppas allt är bra med er åxå! jag kan ses när som helst ;)
Vi får se;)))
Håller med emmeli, när du väl är där så bryr du dig inte om kontrollen. Och då får du så bra stöttning av personalen, så dan kan ligga avsvimmad, personalen tar hand om honom med;-) under mina förlossningar sket jag i både kontroll och man, bara jag hade min lustgas! Det kommer gå galant:-)
