Den matglade tvillingmamman

Ja det var ju inte konstigt att Oliver skrek en hel natt och en hel morgon som jag skrev om senast... Inte långt efter det blogginlägget så åkte vi upp till akuten. Han lät för bedrövlig, bara grät och hostade och febern steg trots Panodil. Jag var nervös att han hade lunginflammation så jag ville verkligen kolla upp honom.

När vi kom till akuten var det smetfullt med folk och det var sex nummer framför oss bara på att anmäla sig. Men när jag kom in med Oliver var det en anhörig till någon som satt där som sa: "Ni måste gå före, han har krupp. Ring på larmklockan!"

Så jag ringde på larmklockan och jag tror det tog nästan fem minuter innan det kom någon. Iaf så kändes det så. När det iaf kom en personal så tog hon in oss på ett rum direkt, läkaren kom på stört och allt gick kanonfort. Jag blev hypernervös eftersom det blev lite pådrag, tänkte "vad är det för fel egentligen?"

Fick reda på ganska fort att han hade krupp. Han fick cortison flytande och sen fick han inhalera adrenalin ett par ggr. Det blev genast bättre och när han hade inhalerat det och man hörde vad mycket renare han blev i luftrören så slocknade han direkt i Dans armar. Stackars lilla älskling! Han var totalt slut- såklart.
Vad obehagligt för lille pyret att ha så svårt att andas och hosta så fruktansvärt! :(



Det blev som sagt bättre, men det tog inte så lång tid så började det låta sämre när han andades igen. Dom provade att ge honom en inhalation till, men det blev inte helt bra då heller så då blev vi inlagda. Tack och lov bara över natten. Han fick inhalera en gång till under natten, sen på ronden på morgonen så lyssnade läkaren på honom och han tyckte det lät som han var slemig nu bara, inte kruppig. Så då fick vi åka hem.

Ja det var ju också en upplevelse som man hade kunnat klara sig utan. Men nu vet vi iaf varför han varit så hostig och rosslig emellanåt- han har krupp heöt enkelt. Och nu vet vi vad man ska göra och när man ska åka till sjukhuset, vilket känns väldigt skönt.
Nu vet jag också att det var inte en "typiskt jobbig natt" när ett barn är sjukt, det var lite mer än så. Man har ju bara hört vad jobbigt det är när barn är sjuka och att man inte får sova, så man trodde ju att det kanske är såhär illa det är.
Man var ju också så trött så man tänkte ju inte mer på det än att "gud vad pojken hostar och rosslar, han har ju inte sovit en blund!" Jag har hört talas om krupp men aldrig tagit reda på vad det innebär..
Man lär sig allteftersom ;)

Nu är iaf båda barnen feberfria och på bättringsvägen vilket är heeeelt underbart!


Gud så ynklig min lilla bebis i den hemska stål-sjukhus-spjälsängen!