Den matglade tvillingmamman

Fyra timmar efter förlossningen körde dom in mig i min säng in till avd 10 (BIVA) för att få träffa mina nyfödda pojkar. Det var en omtumlande och overklig situation och första mötet fick jag nästan lite panik. Jag var så glad samtidigt som jag var så rädd och funderade på hur jag skulle klara av att ta hand om dessa små liven. Ganska vanlig reaktion vad jag förstått såhär i efterhand. Det blir väl också lite extra knepigt när man inte får träffa och hålla sina barn direkt när dom kommer ut vad dom sa.

Efter att jag fått träffa våra fina pojkar körde dom vidare mig till avd 11 där vi skulle få vara tills jag var återställd från min havandeskapsförgiftning.
Så började några jobbiga dagar, som jag såhär i efterhand knappt kommer ihåg så mycket utav. Jag förstog inte då vad dålig jag var, utan trodde bara att man var så trött efter en förlossning, att det var normalt.

Det var iaf stressiga dagar där personalen på avd 11 hela tiden sa åt mig att vila, vila, vila för mitt blodtryck och personalen på avd 10 "jagade" mig att jag skulle vara så mycket jag bara kunde inne hos mina barn för att "knyta an". Det var ju vad jag själv ville åxå, vara inne hos mina barn såklart, samtidigt som jag bara ville sova för jag var så totalt slut. Jag slets mellan avdelningarna och det var kaos och katastrof i mitt huvud.
Blodvärdet gick ner mer och mer för varje dag och blodtrycket fortsatte att ligga runt 180/110.

På tisdagen, fyra dagar efter förlossning, sa jag ifrån att jag inte orkade med detta. Jag blev bara sämre och sämre och jag bröt ihop inför barnmorskan. Hon tog tack och lov tag i det på en gång, pratade med läkaren som kom in till mig och jag fick berätta vilken press jag kände över att fara fram och tillbaka på detta vis. Blodtrycket skulle aldrig gå ner sålänge jag kände mig så stressad och det förstog hon. Och min bedövande trötthet trodde vi mest berodde på mitt sjunkande blodvärde, så äntligen skulle dom ge mig en påse blod som jag hade velat i flera dagar.
Hon tyckte också att jag skulle få vara inne på avd 10 i ett familjerum och så skulle dom komma dit och ta blodtrycket på mig. Det skulle ta bort en massa stress. Det kändes som fantastiska nyheter. Äntligen någon som lyssnade på oss och nu skulle det bli bra.

Någon timme senare kommer barnmorskan in med en påse blod som jag skulle få. Hon skulle precis koppla in blodpåsen i nålen när jag plötsligt känner mig alldeles varm och yr i huvudet. En otroligt obehaglig känsla och jag känner hur jag är påväg att tappa medvetandet. Det var då det riktigt jobbiga drog igång.