Den matglade tvillingmamman

Idag har varit en vidrig, hemsk, förjävligt jobbig förmiddag måste jag säga. Kl 9.30 idag hade jag tid för att ta blodtryck (det var bra 125/72, göttans!), sen direkt efteråt kl 10 skulle vi på information om olyckor som kan ske i hemmet med små barn, anordnat av BVC. Ja det kanske var nyttig information, jag vet inte, för jag hörde knappt hälften. Mina pojkar, som är vana att va hemma, eller på sin höjd ligga i vagnen på en promenad vid den tiden, var heeelt rabiata under hela föreläsningen! Dom skrek om vartannat i två timmar. Jag gav dom mat, försökte söva dom, gick runt och vaggade- dom skrek som besatta. Som tur va skrek dom åtminstonde i omgångar så jag kunde ägna mig åt den just då galne bebisen :P Vid det här laget har man ju lärt sig vad de flesta skriken står för hos sina barn och det här var helt klart övertrötthet. Dom var så brutaltrötta båda två, men kunde inte somna. Dom sover alltid 30-45 minuter på förmiddagen där, och det hade dom ju inte gjort så det gick vilt till vill jag lova! Sällan har jag varit så trött som efter detta. Jag skulle följa med dom andra tjejerna på en lunch efteråt och precis när jag sätter mig för att äta drar Albin igång igen! Jag fick ju typ slänga i mig maten sen åkte jag hem för jag var helt färdig. Jag trodde dom liksom hade gett sig då och deckat i vagnen, men icke Albin då. :P Han drog igång igen så fort vagnen stannade.

Jag antar att dom inte kunde somna för dom va på en plats dom inte var vana? Och kanske för alla okända människor och andra skrikande bebisar som var där?

Gissa om dom deckade när vi kom hem! Och jag med dom, haha. Uuuhh vad mitt huvud var tröttit och säkert deras också!

Jag tycker själv att jag har snälla barn, dom skriker inte mer än andras. Och får vi följa våra dagliga rutiner, som nu är ganska inpyrda i oss, så märks det att dom mår bra och det är inga större svårigheter att ta hand om dom. Men när man ska på något sånt här så dagen inte blir som den brukar (speciellt om det är något på morgonen såhär), då raseras nästan hela dagen. Vi är typ ALLTID hemma till 12, så alla förmiddagar ser likadana ut. Sen runt 12 brukar dom ofta sova ett längre pass och då brukar jag göra det jag ska göra för dagen- gå promenad, åka till stan, åka till någon vän, eller vad jag nu har bestämt den dagen. Eftermiddagarna kan se lite olika ut, men oftast är vi hemma då också.

Det är jättebra med rutiner när man har småbarn, det mår dom bra av och vi också. Men fan va kaos det blir när det ruckas någon gång!
Ni som har småbarn: Märker ni av att era barn blir störda av rubbade rutiner?