Jag behöver hjälp
Varje anfall känns som en käftsmäll för både mig och Dan. Och efter det ska man försöka ladda om, tänka positivt, bli pigga och glada, tänka att "det här var nog sista gången".
Det har hållt på i snart 5 månader nu...
Varje dag, 7 dagar i veckan tar jag hand om barnen, kan inte lämna dom med Dan förutom när dom sover. Då borde jag också sova, men då ska det handlas, hämta saker, åka till tippen, mm, mm, för Dan får inte köra bil. Jag kan inte med ord beskriva hur JÄÄÄÄVLA jobbigt detta är, för både mig och för Dan. Och att inte ens kunna åka iväg och träna... Jag känner mig låst och kvävd och Dan känner sig maktlös. Det är hemskt.
Visst, jag kan träna när barnen somnat på kvällarna, men hur faaan ska jag orka det?
Jag måste be om mer hjälp, jag vet. Men folk har ju sitt egna också.. Alla har röven full. Men om man kan planera in dagar där folk som vill kan hjälpa till? Bara ett par timmar eller så, så man kommer ifrån lite grann. Måste försöka med det.
Så ni som känner mina barn och har tid att hjälpa till- Jag behöver hjälp. Jag säger det nu (fast det tar emot).
Jag behöver hjälp och tar emot den närsomhelst.
Kan säga att om någon vill passa det ena barnet någon dag så är det jättestor hjälp bara det, att få egentid med ett barn är också något jag saknar! Och med risk att låta provocerande till familjer med ett barn (det är det inte menat!) men för mig är det semester om jag får lämna bort den ena ungen en stund och "bara" ta hand om ett.
Imorrn kommer mamma hit så jag får åka ifrån, tack gode gud.
Till helgen åker vi till Sälen med Dans familj, tack gode gud. Det ska bli så grymt skönt och välbehövligt.
Hejsan! Intressant att hitta till din blogg... :o) Googlade på "ändra sovrutiner" och din blogg var första som kom upp. Har en son som är några månader yngre än dina (luskade jag ut genom att gå igenom arkiv och få reda på hur gamla dina är) och håller precis på att lägga om hans sovrutiner... det låter väldigt lik dina! Han har sovit 9:30 - 11 (eller 12) och sedan 15 - 16 (eller 17) och jag kände mig genomhemsk då han idag somnade på väg från föräldraträff - utan att ha hunnit äta mat! Fick väcka och tvinga i honom mat innan han kunde få sova igen! men efter att ha läst ditt inlägg så fick jag lite mer självförtroende att jag ändå gör rätt, trots att jag känner mig hemsk då han är så trött, så trött och inte får sova... Tror bestämt jag följer din blogg från och med nu! Hoppas du får någon hjälp med att sköta barnen...! Glad vändag!
Usch vad jobbigt, kan inte ens föreställa mig hur det är. Antagligen som att vara ensamstående?! Hoppas du kan komma den 25:e så kan du får komma i frånigen och vi kan häva ur oss lite strunt ;-) Ha det gott i sälen och ta det försiktigt i backen
Hej
Bara några dagar kvar tills vi träffas , ska bli kul
Låter verkligen jättekämpigt Tina :-(
Men kom ihåg att det inte är en svaghet att be om hjälp. Det är en otrolig styrka!
Hej.
Tycker din blogg är intressant, jag sökte på google efter bebis/tvillingbloggar då jag tycker om barn/bebisar så mycket, brukar och tycker om o vara barnvakt och ja, barn inspirerar och lär mig faktiskt så mycket tycker och känner jag=).
Tror faktikst det skulle vara kul o chattas vid med dig, om du har lust? Jag kan berätta lite mer om mig själv om vi snackas vid mer vid något tillfälle, som sagt.
Hör gärna av dig tillbaka. min emailadress fick du nog med där uppe när ja skrev detta, men om inte, så svara gärna här om du vill publicera denna kommentar, spelar ingen roll för mig, men ändå helst inte. Men så kollar jag i din blogg igen om du har svarat, om det inte fungerar till min mail=).
Madde =).
Oj, och sökte bloggar och hittade till din då, menade jag. (Och såg visst att de publiceras av sig självt/direkt tror jag, men det e lugnt) =).
Madde igen.
