Den matglade tvillingmamman

Mamma brukar ibland skoja om när hon inte orkar träffa folk att hon har social fobi. Jag har verkligen börjat förstå vad hon menar med detta. Man är inte ens 26 år än men tycker att det är fruktansvärt jobbigt att umgås ibland, va blir det? Man skulle helst av allt bara vilja ligga hemma med sin kärlek och inte träffa en enda jävla kotte på flera dagar. Men så kan man ju inte göra?? Då är man ju TÖRR? Eller TOFFEL? Eller så BRYR man sig inte om sin omgivning längre?
Men jag kan säga en sak; jag är inget utav det, iaf inte med vilje. Jag jobbar med dementa och har en sambo som nyss startat ett företag. Surrar det inte konstiga osammanhängande konversationer från jobbet i huvudet så surrar det saker som ska göras med företaget istället. Jag orkar inte umgås som förr, även om jag så gärna vill. Jag försöker så ofta jag kan och älskar det när jag gör det, men som sagt, det blir inte som förr. Man börjar väl bli gammel helt enkelt ;)
Slog iaf upp ordet "social fobi" mest för att se om det faktist betyder: "Örker inte mä fölk!" Det gjorde det inte ;)

Såhär stog det:
"Social fobi betyder att en person får ångest när han eller hon står i centrum för andra människors uppmärksamhet. Det finns en rädsla för att bli granskad och förödmjukad genom att göra bort sig, så att det blir pinsamt."

Okej, så social fobi har jag ju helt klart inte. Jag får inte ångest av att stå i centrum och jag är absolut inte rädd för att göra bort mig- det gör jag ju dagligen så det är man ju van ;)

Slutsatsen är då alltså- Lider ej av social fobi, är bara ibland trött på att se folk :)

Vill dock tillägga att jag är jävulskt glad att jag har alla mina vänner och min familj! Ni är alla guld värda!

Sen vill jag ju åxå tillägga att jag ska träffa min kära syster, svägerska och brorsbarn idag och det längtar jag till något så fruktansvärt! Ska bli så kul att se modiga Elvin åka i den farliga tunnelkanan idag! :)
Så man är ju inte alltid trött på fölk, å minst av allt familjen :)