Den matglade tvillingmamman

Efter två dygn på IVA ansåg dom att jag var tillräckligt stabil för att inte ligga där längre. Jag fick då flytta upp till förlossningen. Samtidigt hade vi nu fått ett familjrum på avd 10, men jag var tvungen att bli färdigbehandlad innan jag kunde flytta dit. Men dom gjorde en "specialare" åt mig, som jag är evigt tacksam för, så att jag slapp ligga på avd 11. Inget emot 11an så, men det var ett sjukt stressmoment som jag skrev tidigare, att åka fram och tillbaka mellan avdelningarna. Inte direkt det ultimata med tanke på mitt blodtryck. Så nu fixade dom så jag stog skriven på 11an, men jag fick vara inne på familjerummet på 10an, och dom kom från förlossningen och tog trycket på mig. Hänger ni med? :)

Det var otroligt skönt att få va tillsammans alla fyra och, mer eller mindre försöka klara det mesta själva. Det blev lite mer som en vardag än vad det hade varit innan. Samtidigt som jag kunde ta hand om och vara med mina barn och med Dan så kunde jag ligga och vila så mycket jag behövde och ville. Det var fina sjukhusdagar. Vi hade familjerummet i en vecka när vi fick höra att det började bli dags för oss att åka hem snart. Det kom lite som en chock eftersom dom i början sa att man åkte sällan hem innan barnen passerat vad som skulle ha varit graviditetsvecka 38, så vi hade ju räknat med minst en vecka till på sjukhuset. Men pojkarna klarade sig så bra själva nu, utan övervakning, extra luft och värmemadrass som dom hade från början. Men sonden hade dom kvar, men det kunde man gå hem med och sköta själva så kunde hemsjukvården komma för att kolla vikten och eventuellt sätta ny sond om det skulle behövas. Men dom hade även börjat äta såpass bra själva ur flaska så sonden blev inte långvarig heller.

På fredag för en vecka sedan idag fick vi lämna sjukhuset. Då hade Albin kvar sonden, men inte Oliver. Då åkte vi hem med hemsjukvård.
Det var en konstig känsla att lämna sjukhuset. Det var skönt, läskigt och overkligt på samma gång. Att sätta sig i bilen och åka hemmåt, genom stan, se folk, bilar och vägar. Inse att livet utanför att rullat på som vanligt, men för mig som varit på sjukhus i tre veckor kändes det som tiden stått stilla och världen utanför inte längre har funnits. Tre veckor låter inte så hemskt mycket, men det kändes som en evighet. Tänkt dom som ligger inne i månader!

Så nu var äntligen vår sjukhustid över. Jag vill passa på att hylla personalen på sjukhuset som lite avslutande på denna långa berättelse :)
HEELT fantastiska änglar! Proffesionella och så otroligt vårdande, jag är så imponerad av framförallt personalen på förlossningen, IVA och på avd 10, hjältar allihopa! Avd 11 gjorde så gott dom kunde och avd 14.... not so mutch :P
Riktigt imponerande att se hur personalen på IVA jobbar, så sjukt kompetenta! Jag ska satsa på en "dagens ros" i tidninga ;)