Den matglade tvillingmamman

Herregud vad det händer mycket med barnen! Vad dom utvecklas det första året egentligen, det är helt galet. Och nu på senaste har det hänt mycket känner jag. Oliver har för någon vecka sen bestämt sig att det var dags att resa på sig själv. Albin var ju ganska tidig med detta, gjorde det redan i augusti. Men Oliver har inte haft någon som helst brådska med detta. Han har inte ens varit intresserad av att försöka. Men när han väl tyckte det var dags att försöka så fixade han det fort! Och nu ställer han sig upp, han går längst möbler och släpper ibland taget korta stunder. Snabba framsteg på bara en dryg vecka. Så trots att Albin har kunnat detta i 2,5 månad så är dom nu på samma nivå redan. Undrar vem som börjar gå först?? :) Spännande!
Skulle inte förvåna mig om det är Oliver faktist! Han är lite modigare känns det som. Albin är väääldigt försiktig och vågar inte riktigt släppa taget. Fast han är jätteduktig att gå, både med Mickivagnen, stolar, lådor, ja han tar det han hittar och går med :)

Tycker barnen har varit mycket mer lätthanterliga ett tag nu mot för ett par månader sen. När dom var 8 månader är nog hittills den tuffaste perioden, huj va missnöjda dom var, JÄMT! Hjärnblödningen var nära, skrik från morgon till kväll!
Nu är det mest jobbigt att dom har sån separationsångest. Dom klänger runt bena på en hela dagarna, och så fort man reser sig från golvet börjar gnället och dom tror att man ska lämna dom.
Men överlag tycker jag det blir lättare och lättare ju större dom blir (än så länge iaf, hehe). Att slippa bära två barn från en punkt tilll en annan är superskönt!

Andra saker barnen tycker är kul nu är att härmas när man klappar händer, skakar på huvudet, stampar med fötterna. Dom tycker även det är hysteriskt kul att härma varandra och det är ju bara för underbart att titta på! Oliver skakar på huvudet, så börjar Albin tokskratta och skakar också på huvudet. Så sitter dom så och skrattar åt varandra, haha! Fast mycket bråk blir det också, nyp, klös, bank i huvudet, gråt, gråt, gråt. Så är det :) Dom förstår ju inte heller att det gör ont på den andre eller att man inte ska göra så. Så mycket pass blir det.

Albin har börjar pussas också, det är ju helt fantastiskt mysigt (och äckligt, haha!). Han gapar och räcker ut tungan så ska man pussa honom i munnen, då skrattar han hysteriskt! Dregglet och snoret rinner, haha, det kan bara vara med ens egna ungar man tycker att det är mysigt! ;)

Oliver reser sig upp



Albin är en liten klätterapa!


Och Oliver är besatt av TV:n, precis som sin far ;)