Den matglade tvillingmamman

Skivstångspasset är avklarat! Det var ju grymt skönt och det kommer jag helt klart fortsätta med. Det brände gött i varenda muskel. Problemet bara med skivstångspassen är att dom genomförs i så kallade Aerobicssalar. Och vad finns det i Aerobicshallar? Speglar. Speglar överallt.
Jag kände mig riktigt atletisk där jag stog och pumpade med stången (hade tillochmed vikter på!). Svetten rann och jag kände mig riktigt nöjd med mig själv. Tills jag råkade titta åt höger. Vill inflika att det såklart är speglar fram också, men det var en lite snärtig tjej med stålrumpa som stog framför mig så tack och lov såg jag inte mig själv. Jag ser alltså mig själv i profil. Lätt framåtböjd, pumpandes med den där jävla stången. Bilringarna bara avslöste varandra.
Längst ner den stora, maffiga bilringen, den såkallade hängbuken. Sen nummer två, som inte alltid syns, mer än när man sitter ner och (såklart) när man står lätt framåtböjd som jag gjorde nu.
Nummer tre är det så kallade "fettvecket" som många inte har, men naturligtvis lider större delen av familjen Larsson av denna. Jag tror det är ett resulatat av dålig hållning, en korv som framkommit för att man ständigt går som en säck potatis, precis under brösten. Skulle man mot all förmodan sträcka på sig så finns det ett inbitet streck utav detta fettveck. Det var alltså nummer tre. Man skulle nog kunna säga att det fanns en fjärde bilring också och det var tuttarna inklämda i en sport-bh. Såg mer ut som en bilring i denna stund.
Där stog jag alltså och känslan av att vara en atlet försvann ganska fort kan jag säga!

Så kan det va :)
Men jag får väl ha den här "bilrings-synen" framför mig och försöka att arbeta bort den, jag lyckades iallafall genomlida passet och dessutom med mindre vilopauser än tjejen med stålrumpa så jag kan gott va nöjd med mig själv iallafall! :)